Grå bilder från vår dagliga promenad  Västra Perstorp – Bosjön och hem.  Så här såg det ut i förra veckan. Inte en solglimt på halva december.  Längtar efter snö och kyla.  Känns lite konstigt att stoppa fötterna i foppatofflor och gå hämta tidningen på morron. Det är något som är fel!  Hörde på TV att det var nytt värmerekord för  december.   Inget bra alls.
Inne knastrar det lite i vedspisen. Det som är allt stannat av i denna pandemitid.  Inte träffa folk, inte få besök, inte gå i affärer…bara umgås med dem man bor ihop med. Vi är inneboende hos skogkatten Birk, som vet precis hur han ska få mig att på ingen tid alls komma upp ur tv-fåtöljen.
Inga besök – ja då blir det lite si och så med städandet.  Inget händer i bygden – Inställt har varit ordet –  i alla föreningar – inget att berätta om på hemsidan.
Har ett stort projekt på gång sedan i somras, att få lite ordning på böcker och annat   Har bestämt när jag släpade fram det ur gömmorna att det skulle inte bara ställas undan igen. Nu skulle det röjas. Det är märkligt att det alltid blir högar kvar som inte platsar någon stans. Har blundat för högarna hela hösten. Det är roligare att gå och spana  om vattnet rinner i dikena eller röja i skogen. Men nu kommer jag inte undan längre.
Jag läser gamla brev och almanackor från början av 1900-talet.  Då var det  i alla fall snö på vintrarna.  Gläds åt fint och jämt formade bokstäver – skrivstil – något som inte existerar i dag.