Tivedens historia
Publiserad 2004-05-07 21:20:13

Tiveden var en nybyggarmark, dit många flyttade och försökte bryta mark på 1500- och 1600-talen. De flesta invandrare var förmodligen finländare. Nybyggarna svedjade (brände) skogen så hårt att det år 1638 kom ett förbud mot svedjejordbruk.

Berggrunden
Tiveden vilar på granitberggrund. När jordskorpan brast och bildade
Vätterns väldiga sänka (för 900 - 1 400 miljoner år sedan) sprack också
berget i Tiveden sönder i det rutformade mönster som nu utgör huvuddragen i nationalparkens terräng. I sprickornas stråk av krossat berg finns sjöarna och myrarna. De mellanliggande partierna, där berget förblev helt, kvarstår som branta höjder.

Isen
Landisen, som smälte av för ungefär 11 000 år sedan, satte också sin
prägel på landskapet. Den bröt loss och flyttade med sig stenblock som
nu ligger utströdda över hällarna. De flesta och största av de lossbrutna blocken hamnade dock i sprickdalarna. Enorma blocksamlingar bildades i många dalar, t ex vid Stenkälla. Smältvattnet från isen spolade med sig nästan allt löst material - utom de stora blocken - ut i ishavet, som låg på en lägre nivå. Därför är jordtäcket i området mycket tunt. På många håll ligger hällarna lika nakna som när de en gång smälte fram ur isen.

Tiveden och människorna
Tiveden var en nybyggarmark, dit många flyttade och försökte bryta
mark på 1500- och 1600-talen. De flesta invandrare var förmodligen
finländare. Nybyggarna svedjade (brände) skogen så hårt att det år
1638 kom ett förbud mot svedjejordbruk. Det har aldrig bott människor
i det område som nu är nationalpark. Men efter en inflyttningsvåg på
1600-talet fanns det gårdar inom någon kilometer från parkgränsen.
Boskapen betade i skogen. Där togs också ved och virke och där
brände man tjära. Under hela 1700- och 1800-talen hämtades träkol
till masugnarna vid Granvik och Igelbäcken ur Tiveden.